Det stora vita

Förresten så är jag sjuk också. Eller än så länge bara sådär irriterande hängig, trött, snuvig och småfebrig. Kunde inte sova i går så jag var tvungen att ta till det gamla tricket att somna framför tvn. Sen vaknade jag ändå kl. 07 och kunde inte somna om. Förrän vid halv tio. Sov sen till halv tolv. Fick sen någon konstig energi och började möblera om. Helt slut efter möblerandet så var jag tvungen att åka till IKEA för att för första gången på omkring 6 år köpa nya gardiner. Precis i dag, när jag egentligen borde vila mig eftersom jag har en släng feber och en massa snor och slem i huvudet, var jag alltså tvungen att möblera om. Inte nog med detta, jag var också tvungen att köpa nya inredningsdetaljer. Gardiner, kuddar och filtar. Ibland förvånar jag mig själv.

Fortsätter på det obehagliga temat. Jag läser en bok nu som är obehaglig, "Odjuret" av Roslund & Hellström. Har läst drygt halva och just nu har den en liten paus från det mest eländiga. Den handladei alla fall i början om en mördare som våldtar, torterar och mördar barn. Boken är lite mer dataljerad än vad böcker brukar vara vilket gör boken än mer obehaglig. Det jag vill komma till är att jag kände lättnad och en slags tillfredställelse när pappan till en av de mördade barnen sköt kräket med en älgstudsare.

Sån är jag.

För drygt en månad sen såg jag filmen "Leo" av  och med Josef Fares. Nu kan jag inte se Josef Fares utan att få en obehagskänla i magen. Jag har alltså inte sett filmen tidigare och blev otroligt illa berörd av den. Tror att det var just detta regissören var ute efter så han har lyckats. Jag hade inte förväntat mig att filmen skulle vara så eländig, jag skulle bara ha lite fredagsunderhållning. Den filmen är inte underhållning, den gav mig bara obehag. Ingen "må bra känsla" alls.

- Jag undrar hur det är för dig Mia som är ensam, som inte har någon?






Jo just det, så var det, jag är singel vilket är likställt med att vara ensam och inte ha någon. 






Inga övriga kommentarer

Jag hade besök i helgen. Tycker ganska synd om mitt besök som kanske hade tänkt sig några blöta kvällar på Oscar. Icket. Hela förra veckan var jag trött och den tröttheten fortsatte över helgen. Var inte alls sugen på utgång, hade längtat till min lugna helg hela veckan. Besöket blev ganska hastigt påkommet varpå jag inte alls hann ställa om. Lite vin hemma och en tur på stan var det enda han fick. 

Nu en ny arbetsvecka med lite smått och gott på agendan. Har i dag bestämt mig för att hoppa på en ny sak på jobbet. Om det blir av det vill säga. Jag har sedan rätt tidigt på utbildningen tyckt att det där med att jobba närmare barn och ungdomar i deras egen miljö har varit lockande. Nu kanske det blir så att jag får göra det. Känns som en riktig utmaning eftersom det är jag som kommer att få forma det hela till det som det nu kan bli.

I morgon ska jag ha mitt första lönesamtal någonsin. Lite sent kan tyckas, det håller jag med om. När man jobbar i Sundsvall så lever man efter devisen "bättre sent än aldrig". Hur som helst så hoppas jag på en rejäl löneökning så klart. Dels för att jag tycker att jag är värd det, dels för att jag behöver mycket pengar retroaktivt till att köpa en säng som jag nu blivit helt besatt av att  köpa. Jag är verkligen i behov av en säng som jag inte ligger som en banan i.  Nu har jag fått nog.

Det verkar gå ganska precis en vecka mellan mina inlägg nu. Eller, det går en vecka innan jag känner att jag faktiskt borde ha något att skriva om.

Tänkte idag ta upp det där med att bara gå runt och vara kär. Nu menar jag inte det där med nyförälskelse med en massa soffmys och höstpromenader (alltså förälskelse med en motpart, besvarad förälskelse) utan som det var förr när man var ung. Jag har i alla fall inte varit kär på avstånd på många många år. Tänkte att det vore något att prova. Började lite smått förra helgen med att leta objekt, hittade ett riktigt fint exemplar också. Så nu går jag och mystänker på en trevlig människa utan några direkta planer på att göra mig hörd. Jag bara myser för mig själv. För den kontrollmänniska som jag är så är detta perfekt. Jag har all kontroll.

Var en sväng till Umeå i helgen, mycket trevligt. Är så roligt att träffa sina "gamla" kompisar. Känner mig så bekväm i deras sällskap, kanske för bekväm ibland. Tappar det lilla spritvett jag vanligtvis har. I alla fall är planen inför helgen nu att inte ha några planer, annat än lite tvätt, städ och matshopping. Min granne V har visst liknande planer fast hon ska skruva möbler och leta upp rester av sitt bohag som bl.a. finns i mitt förråd. Vi funderar på att planera in fikapauser växelvis hos varandra. Det är fantastiskt att ha en granne på gatan nedanför.

I övrigt är det bara höstigt, regnar mer eller mindre varje dag här. Idag har jag i alla fall fått se solen en stund, vilket tacksamt tas emot.

Fy fan vad jag är värdelös på att promenera till jobbet... Är dock lite bättre på det här med maten, äter inte så illa. Inte en enda liten "fikabit" på jobbet. Sen är ju helgernas spritintag värre, men så får det vara. Jag tänker inte strunta i nöjen och Ugglas gamla dänga passar bra in på mig:
-Jag dansar aldrig nykter.