Det stora vita

Det är så skönt att jag bestämt mig för att gå tillbaka till mitt vanliga jobb. Jag har inte ens sökt jobbet på kommunen, låter andra som faktiskt vill ha jobbet söka istället. Ångesten har lättat, lugnet börjar komma tillbaka. Det som framkallade ångest var nog ovissheten, att inte veta. Nu vet jag ju att det är ett jäkla hästjobb jag går tillbaka till, det finns en del övrigt att önska när det kommer till organisation och resurser men det gör inget. För jag får känna att jag inte står ensam i allt som händer. Skönt. Det ser ut som att jag ändå inte kommer att göra samma sak som jag gjorde innan, jag kommer att fortsätta att jobba i team men på ett mer medicinskt sätt. Har i alla fall ungefär en och en halv vecka kvar på kommunen, ska ägna dem åt avslut. Sen är det julledigt i ungefär två veckor tror jag. Ska åka hem tillsammans med I & R och ser framemot att slippa köra, hur jag ska ta mig tillbaka blir en annan historia. Har jag riktigt tur kanske A vill skjutsa hem mig. Julklapparna har jag kommit en bra bit på men det är svårt att hitta något till mamma. Försökte dessutom komma överens med A om något slags "vi gör något tillsammans" koncept, han köpte det först men nu i helgen kröp det fram att han ville köpa något litet ändå så nu är det bara att fundera.

Nu är det slutet på Idolfinalen.

Förresten så ser jag ju helt galen ut på glasögonbilden. Skräckslagen.