Svart
Skulle vilja göra hela detta inlägg svart, kanske med blodröd text eller nått liknande. För det är ungefär så jag känner just nu. Det är ganska ironiskt, skrev ett inlägg som försvann igår. Där skrev jag att jag har lite hemlängtan och lade in en fin bild på naturen hemifrån. när jag skulle posta inlägget blev det något fel och allt försvann.
Senare på kvällen, efter ytterligare en vinst i popquiz, pratade jag med mamma och hon berättade att min farbrors fru dog i går kväll. Det inlägget som försvann skulle inte riktigt göra gårdagen rättvisa känner jag så det kanske var tur att det gick upp i rök.
De som känner mig vet att jag har väldigt svårt att hantera döden, kanske svårare än många andra. Detta beror på (tror jag när jag har psykoanalys med mig själv) tidigare händelser i mitt liv. En person som stod mig väldigt nära dog när jag var i "en känslig ålder". Denna händelse hanterades och bearbetades ganska bristfälligt och jag tror det har bidragit till mitt sätt att nu hantera liknande händelser.
Om jag tidigare skrev att jag hade lite hemlängtan kan jag meddela att denna hemlängtan har skruvats upp ett par nivåer. Jag har nu inte bara hemlängtan, jag känner mig ensam och eländig. Avståndet till vänner och familj känns oöverkomligt.
En del i mitt sätt att hantera döden består i förnekelse och undantryckande (det man inte ser eller pratar om, finns inte). Jag har därför bara berättat för min chef och då inte i terapisyfte utan för att hon ska förstå om jag är lite "borta". Annars håller jag en god min inför alla och känner att jag bara kommer att svara om familjen ringer. Jag vet att jag inte använder mig av en särskilt bra taktik, men det är ack så svårt att sluta.
Känner mig liten i en giganisk värld. Vill ändå dela med mig av en bild hemifrån.
