Det stora vita

Har tidigare försökt att i alla fall skriva minst ett inlägg i veckan men nu har jag slappat av.  Jag bloggar för min egen skull och inte för att andra ska ha någonting att läsa. Genom att skriva något kort om vad som händer och sker i mitt liv öppnas mina ögon och jag förstår huruvida jag just för tillfället mår bra eller om jag är lite nere. Det är ganska bra, jag har nämligen en liten ful ovana som innebär "kör på så det ryker och känn inte efter". Denna taktik fungerar inte i längden kan jag berätta. Därför är bloggandet ett bra sätt för mig att stanna upp och tänka efter. Någon kan tycka att det borde fungera lika bra med en traditionell dagbok, men ser ni det gör det inte alls. Tanken på potentiella läsare tvingar mig att fundera mer över vad och hur jag skriver något, detta gör i sin tur att jag analyserar och funderar mer. Med en vanlig dagbok skulle den terapeutiska vinsten förminskas betydligt.

---

Förnärvarande flyter jobbet på, besöken hemifrån har gjort gott men det var ändå lite skönt att få tillbaka mina vanliga rutiner när de hade åkt. Har i veckan inlett projekt "träna och bli fit" ännu en gång. Tror att jag måste dra ner på mina krav när det gäller målen med träningen. Försöka träna för att må bra, träna för att kroppen inte ska ramla sönder redan vid 30, träna för att det är nyttigt. Inte träna för att bli snygg/smal/muskulös, skulle detta komma som en bonus är jag givetvis glad. 

---

Ska försöka mig på projektet att ringa mina vänner i helgen också, om jag har några kvar. Har knappt pratat med någon sen semestern. Detta skyller jag på alla besökare jag haft. Min starka tro är ändå att riktiga vänner behöver man inte prata med varje dag för att vänskapen ska hålla. 

/Mia