Det stora vita

Skåne har gjort mig förkyld. Typiskt bara. Spenderade helgen med min vän och hennes familj (karl och två katter). Det var supertrevligt, hoppas att de någon gång hyfsat snart kan komma att flytta lite närmare. Det blir så sällan annars. Skåne som sådant är platt (som alla säger) och tomt på trähus. Det sistnämda blir rätt uppenbart när man kommer från norrland, trähusens förlovade land. Skåne var också svårförståeligt, för mig säkert runt 6,4 på en VAS-skala. Va? blev snabbt en vanlig fråga. Eller så nickade jag och hoppades på att en nickning passade in.

Just det, jag var visst och träffade lite sverigekollegor också. Logopeder är ett ambitiöst släkte. Ett par trevliga dagar fyllda med allmänt logopedsnack och en del dyslexisnack bland katter getter och minigrisarna Karin och Lotta på en äkta skånsk gård.

Nu väntar midsommar, helt oplanerad. Eller inte helt. Tanken var att jag skulle åka norröver eller söderöver. Nu när jag blivit förkyld och känner mig allmänt hängig vet jag inte om jag orkar något av alternativen. Funderar istället på att följa med en av våra trevliga sommarvikarier på ett galej utanför Sundsvall. För att slippa åka någon längre bit och istället bli frisk. Ska försöka bestämma mig snart.