dyxläksi (grymt namn på en hanterbar åkomma) och en del annat
Lugn och fin har helgen varit... Jag jobbade igår lördag, kurs om dyslexi. Två dagars konferens med lite blandade föreläsningar. Mycket var dock pedagoginriktat. Inget ont om pedagoger men jag gillar vetenskap och pedagogik är inte alltid så vetenskapligt. Favoritföreläsningen gav en norsk pedagog/logoped/professor. Lärde mig en hel del bra norska ord, t.ex. froske och trafikkork (med reservation för stavningen). Förövrigt var det bra att alla de lyssnande pedagogerna fick höra att kompensatoriska hjälpmedel ska sättas in redan i låg ålder, alltså så snart som problem uppstår. Som det är idag verkar det ofta vara sista åtgärden. Ett citat från kursen sen lite andra funderingar:
Det var väldigt länge sedan jag var förälskad eller kär och jag säger inte att jag är det nu heller. Det jag säger är att jag glömt bort hur det var, eller kanske främst glömt bort de negativa bitarna med att vara kär. För visst finns det negativa bitar. Jag tänker främst på sådant som saknad, när man inte träffar objektet för kärleken och den där läskiga känslan att man inte har kontroll över sina egna känslor. Att det är någon annan som också har väldigt stort inflytande över känslorna. Alla tycker troligtvis inte att detta är negativt, många tycker säkert att det är positivt. De människorna har inte ett lika stort kontrollbehov som jag har. Och varför har jag då börjat tänka på detta? Ja säg det. Det jag som singel saknar och saknat är då rakt inte den biten av kärleken.
"Petter knuste ruten til nabon"
Det var väldigt länge sedan jag var förälskad eller kär och jag säger inte att jag är det nu heller. Det jag säger är att jag glömt bort hur det var, eller kanske främst glömt bort de negativa bitarna med att vara kär. För visst finns det negativa bitar. Jag tänker främst på sådant som saknad, när man inte träffar objektet för kärleken och den där läskiga känslan att man inte har kontroll över sina egna känslor. Att det är någon annan som också har väldigt stort inflytande över känslorna. Alla tycker troligtvis inte att detta är negativt, många tycker säkert att det är positivt. De människorna har inte ett lika stort kontrollbehov som jag har. Och varför har jag då börjat tänka på detta? Ja säg det. Det jag som singel saknar och saknat är då rakt inte den biten av kärleken.
"Man vill egentligen bara ha en kram"
Kommentarer
Postat av: Emelia
I hear you sister! Jag tänker som du, det där att det är negativt.. så är det för oss kontrollfreak
Postat av: Elin
Hej gumman, har roat mig med att läsa HELA din blogg på jobb i em.. Blev faktiskt lite gladare av det, så nu får du adressen till min... KRAM
Trackback
