Det stora vita

Som vanligt när jag fått ur mig ett aggressivt, deppigt eller för den delen aggressivt och deppigt inlägg har jag lite svårt att stå för det. Eller, rättare sagt jag vill tona ner allt lite. Släta över. Känslorna blir lätt så intensiva för mig den första tiden efter att något känsloladdat inträffat. Eller vänta, det kanske är mänskligt. Hur som helst. Nu känner jag att jag kan skippa "jävla" i mitt senaste "glad jävla midsommar" och bara säga "glad midsommar". Med detta vill jag säga att jag mår bättre och att jag försöker reda ut känslorna som nog har trasslat ihop sig som ett garnnystan kan göra. Så där mycket så att det är näst intill omöjligt att hitta början, eller slutet, hur man nu vill se på ett garnnystan. Symboliskt och fint, tror dock att de som kan vara i behov av att tolka mina metaforer är fullt kapabla att göra det. Se vilken tro jag sätter till mina vänners förmågor. Sträcker ut en hand.