Det stora vita

Förra helgen styrde jag mot huvudstaden för att utnyttja jobbets fördelar till max. Det vill säga jag passade på att åka söderöver lite innan det var dags för kurs i Uppsala. I stockholm blev jag påmind om det jag hatar med med den stan, jag vet ju att jag ska hålla mig borta från gröten. Som tur är räddades helgen av en kvarts promenad längs götgatan. Dessutom fick mina ögon sig en riktig omgång och vi konstaterade åter att jag verkligen BORDE ha glasögon. Avslutade stockholmsvistelsen med en alldeles ypperlig sushi som vi köpte bara runt hörnet från I och K. Totalvärt att åka tillbaka till björkhagen. Jo just det, jag fick också en uppdatering från en favoritmusiker (typ den enda jag känner).

Det var dags för kurs i Uppsala efter helgen. Två intensiva dagar. Mitt första förbundsmöte blev en kamp mot svältdöden. Mitt naiva jag trodde att även förbundsmötesdeltagare var tvungna att äta någon gång. Icket, maten fick vänta till efter alla motioner och propositioner var genomröstade. Som tur är fick jag i alla fall chansen att uppdatera tillsammans med några gamla kursare, trevligt, trevligt. Det har gått över två år och ändå faller man till stor del tillbaka i relationen man hade till varandra då.

Seattle då. Efter att ha återvänt till Sundsvall lite lagomt mör och överlevt resten av veckan har jag idag suttit framför min dator och snyftat framför Grey's anatomy.  Jag gillar inte avsnitt som är sådär obehagligt gripande. Det är ju på låtsas! Jag skyller på hormoner. Dessa rusar tydligen fritt när man inte äter piller. För jag är ju egentligen kall och hård som sten.