Det stora vita

Det har de senaste dagarna börjat gå upp för mig att det faktiskt snart är sommar. Våren har i och för sig ganska just kommit till Sundsvall och jag har inte bytt till sommardäck än (imorgon blir det av) men när jag tittar i kalendern och ser helgerna framför mig vara ganska uppbokade. Maj igenom. Tjugoåttonde maj bär det ju av till Grekland med familjen och när jag kommer tillbaka därifrån har vi kommit en vecka in i juni. Då är det sommar. Härligt. Det där med att åka till Grekland känns väldigt bra. Räknar med att komma tillbaka med någon sorts grundbränna inför sommaren vilket innebär att den vanligtvis årligen återkommande jobba-på-brännan-hetsen förhoppningsvis uteblir. Eller mildras i alla fall.

Annars är det en himla massa planerande nuförtiden. Avstånd kräver liksom det. Tur att jag av naturen tycker om att planera. Andra kanske tycker om att leva spontant med lite lätt planerande, jag trivs bäst med att leva planerat med inslag av spontanitet. Hur som helst är det så jä*la värt allt planerande.

Det som inte är värt är att vara en löjligt känslig, övertolkande, bekräftelsetörstande idiot. Att vara beroende är något som jag måste lära mig att acceptera. Eller jag kanske snarare måste inse att det inte är en svaghet att förlita sig på andra.