Kurera

Ligger hemma och är förkyld. Trist men ändå ganska skönt att få vila upp sig. Har komponerat ihop en egen "det är synd om mig för att jag är förkyld" kur som jag tänkte dela med mig av. Fantastiskt gott faktiskt. Pressa en eller två blodapelsiner (krisar det funkar nog vanliga också) i ett stort glas, pressa i en skvätt citron. Riv i lite ingefära och fyll upp med hett vatten. Nu till det viktigaste, honung. Häll i lagom mycket och rör runt. Det får inte vara för lite, det ska inte vara surt. Varmt, c-vitamin som sägs vara bra och lite len honung. Try it! Ser lite blekt ut på bilden men det beror på att blodapelsinerna var mer apelsin är blod.


Har förresten också haft ett intressant samtal med min mor, man kan kalla det förarbete inför stundande påsk. Läskigt men bra.

Nöjd?

Jag är egentligen ganska glad och nöjd med tillvaron. Om man lyckas bortse från jobbeländet. Det kommer stunder under helgerna då jag faktiskt lyckas stoppa tankarna på jobbet och just då kan jag känna mig nöjd. Sen att man knappt orkar någonting på helgerna är en annan sak. I helgen har jag lyckats ta tag i kaoset hemma, städa, tvätta, handla och laga mat. Melodifestival med nyårsbubbel och efterföljande OS blev helgens nöje. Hoppas just nu på att min pizzadeg ska jäsa. Många matlådor blir det av den. Annars är jag lite avundsjuk på vissa som har semester i veckan. Samtidigt ger det energi när andra som man tycker om har det bra. Min tid kommer, tänker nämligen ta semester hela veckan efter påsk. Visserligen brukar jag göra det men just i år hade jag tänkt spara dagar till jul, mellandagarna är inte att leka med i år. Har kommit fram till att jag just i år behöver påskledigt mer än någonsin därför tar jag min vecka och förbereder istället mig på att fira nyår i Sundsvall. Det måste väl gå det också?

Ord

Ord som beskriver nuvarande status:

-Glad
-Trött
-Förlorad kontroll
-Utarbetad
-Psykiskt instabil (klicketi-klick-klick)
-Trygg
-Enkelt
-Problemfyllt
-Problemfritt

Sa jag ambivalens?

Öga för öga på kattvis

Det verkar gå lite åt rätt håll på jobbet. Och ganska mycket åt rätt håll i mitt privatliv, känns det som. Men det brukar kunna gå både upp och ned innan det är klart.

Veckan går sakta fram, har haft onsdag sen i måndags och har torsdag idag. Ser fram emot helgen vilket man väl alltid gör, bara lite extra just den här gången. Soffhäng, sömn och kvalitetstid står på schemat. Väntar även med spänning på att få de utlovade besöken från mina kära vänner. Kan det tänkas vara dags snart?

Åter till något tungt, det tunga har verkligen fått dominera här ett tag. Intressant eftersom jag vanligtvis brukar undvika att skriva då. Inte mantec den här gången dock. Vill rikta en hyllning till en speciell katt som nu 18 år gammal har fått åka till katthimlen. Hilda, som var min systers katt från början, har varit försvunnen 4-5 månader i streck för att komma tillbaka som ingenting hänt. Hon visade sitt missnöje när matte och husse varit bortresta genom att möta dem vid hemkomsten för att vända sig om och försvinna i någon vecka. Öga för öga liksom. Hon har bott på åtskilliga adresser både i Hemavan och Tärna och sina sista 10 år i Tärnamo. Hilda visade direkt hundar vem som bestämde genom att fräsa och ge dem ett slag med tassen. Hon älskade rå köttfärs och att sitta på en egen stol vid köksbordet, stolen skulle stå skjuten tätt intill mattes eller husses stol. Hilda älskade också kattallergiker, män var även mer populära än kvinnor. En fantastiskt fin gratiskatt med mycket personlighet.


Ambivalens

Jag känner mig lite filosofisk just nu. Inte så filosofisk som vissa filosofer vi känner men lite mer än vanligt. Själv tror jag att det beror på att det är så mycket upp och ner nu. Skit på jobbet där vi slits mellan hopp och förtvivlan och sen en hel del roligt som händer för övrigt i livet. Detta gör mig lite ambivalent, jag vet liksom inte om jag ska må bra eller dåligt. De som känner mig vet att jag kan fundera och tänka lite för mycket. Så det är nog det jag gör just nu. Glada tankar blandas med tankar om en eventuell karriär på vuxenhab. Jag är dock otroligt tacksam över att det ryms glada trevliga tankar också. Att det får plats i min mantecfyllda hjärna. Tackar en eventuell gud för familj, fina vänner och andra/ annat som gör mig glad.

Till något annat. Känner att jag har svamlat lite väl mycket i de senaste inlägget. Fick en liten släng av hemlängtan efter ett telefonsamtal i kväll. Eller snarare längtan efter fjäll och skoter. Att en dag med klarblå himmel befinna sig på ett näst intill helvitt fjäll med endast några bara fläckar är inte alls dumt. Sundsvall är just nu dränkt med snö men snön gör inte lika stor nytta just här. Det är mest i vägen eftersom det tar så lång tid att röja undan. En promenad till jobbet är nu en kamp på liv och död eftersom man måste gå på vägen. Trottoarerna är för snöröjarna i Sundsvall en avlastningsplats för snön som skottas bort från bilvägarna. Farligt tycker man i de flesta andra städer, praktiskt tycker man här.

En arbetsdag till sen åter en välbehövlig helg. Arbetsdagen imorgon är ingen vanlig fredag utan min fina väns födelsedag. Grattis K!


All makt åt mantec

Just nu är det ett rent helvete på jobbet. Det är en otrolig tur att vi är ett så bra gäng som gör allt vi kan för att hålla varandra uppe, ovan ytan. Vi vet inte alls hur läget kommer att se ut om några månader. Är det några som är kvar? Vilka är kvar? Kommer jag att vara kvar? Hamnar jag på habben? Frågorna är många och det är svårt att fungera särskilt bra. Vi försöker att behålla hoppet och har absolut inte gett upp än. ManTec är ett slugt, inkompetent företag som måste ha någon koppling till ledningen i landstinget. Ingen kan väl vara så dum att man anställer ett företag som inte kan visa på någon tidigare erfarenhet att gå in och vända upp och ner på ett landsting i Sverige. Norge och Sverige må vara grannar men nog skiljer sig länderna åt.

Äh, vi överlever kanske. Och gör vi inte det så ska vi i alla fall höras när vi går under.

Förresten så har mantecs logga gett flera av oss associationer till tengil från Bröderna Lejonhjärta.


RSS 2.0