Ambivalens
Jag känner mig lite filosofisk just nu. Inte så filosofisk som vissa filosofer vi känner men lite mer än vanligt. Själv tror jag att det beror på att det är så mycket upp och ner nu. Skit på jobbet där vi slits mellan hopp och förtvivlan och sen en hel del roligt som händer för övrigt i livet. Detta gör mig lite ambivalent, jag vet liksom inte om jag ska må bra eller dåligt. De som känner mig vet att jag kan fundera och tänka lite för mycket. Så det är nog det jag gör just nu. Glada tankar blandas med tankar om en eventuell karriär på vuxenhab. Jag är dock otroligt tacksam över att det ryms glada trevliga tankar också. Att det får plats i min mantecfyllda hjärna. Tackar en eventuell gud för familj, fina vänner och andra/ annat som gör mig glad.
Till något annat. Känner att jag har svamlat lite väl mycket i de senaste inlägget. Fick en liten släng av hemlängtan efter ett telefonsamtal i kväll. Eller snarare längtan efter fjäll och skoter. Att en dag med klarblå himmel befinna sig på ett näst intill helvitt fjäll med endast några bara fläckar är inte alls dumt. Sundsvall är just nu dränkt med snö men snön gör inte lika stor nytta just här. Det är mest i vägen eftersom det tar så lång tid att röja undan. En promenad till jobbet är nu en kamp på liv och död eftersom man måste gå på vägen. Trottoarerna är för snöröjarna i Sundsvall en avlastningsplats för snön som skottas bort från bilvägarna. Farligt tycker man i de flesta andra städer, praktiskt tycker man här.
En arbetsdag till sen åter en välbehövlig helg. Arbetsdagen imorgon är ingen vanlig fredag utan min fina väns födelsedag. Grattis K!
