Det stora vita

Sådär konstig? Jag håller sakta men säkert på att transformeras. Märker att jag tänker, säger och gör sånt där som jag inte riktigt kan se mig själv göra, säga och tänka. Tur att det bara sker i smyg, det är bara en person som ser det. Förutom jag själv då. Min hårda image börjar bli svår att upprätthålla. Men det är det värt, jag mår ju så bra av det.

Påsken närmar sig helt klart nu. På torsdag eftermiddag kör jag norrut och stannar till en natt på vägen. På fredag kommer jag att ställa in ikeapåsen i mitt rum med klarblå väggar à la sent nittiotal och sen ska jag bara vara. Ser framemot lugnet, fjäll, familj och kärlek.