Det stora vita

Sådär konstig? Jag håller sakta men säkert på att transformeras. Märker att jag tänker, säger och gör sånt där som jag inte riktigt kan se mig själv göra, säga och tänka. Tur att det bara sker i smyg, det är bara en person som ser det. Förutom jag själv då. Min hårda image börjar bli svår att upprätthålla. Men det är det värt, jag mår ju så bra av det.

Påsken närmar sig helt klart nu. På torsdag eftermiddag kör jag norrut och stannar till en natt på vägen. På fredag kommer jag att ställa in ikeapåsen i mitt rum med klarblå väggar à la sent nittiotal och sen ska jag bara vara. Ser framemot lugnet, fjäll, familj och kärlek.

Jag blir inte särskilt ofta rastlös. Har inga som helst problem att göra ingenting under en helg. Måste inte veta exakt vad jag ska göra varje ledig stund. Tycker inte att jag haft en tråkig helg när jag knappt lämnat lägenheten. Jag njuter. Längtar efter sådana helger. I helgen har jag en sådan helg. Jag gör precis det som jag känner för. Idag har det inneburit långfrukost, tvätt, byte av sängkläder och dammsugning av soffan. Hittills. Så jävla skönt.

Är därför inte alls avundsjuk på människor som hela tiden måste ha något planerat, tvärtom. Tycker nästan synd om dem. Men, jag vet att de människor som hela tiden vill ha något på gång kanske tycker synd om mig och andra som uppskattar helt planfri ledig tid. Tur att vi är olika. Kanske ska vi istället tycka synd om de som vill ha planer men inga har eller de som planerar all sin tid fast de egentligen inte vill. De människorna som inte vågar sitta ensamma av rädsla för att de ska upptäcka hur de själva är och mår.

Får se var jag hamnar resten av helgen, det har pratats om vindrickning. Det känns som ett fint komplement till helgen i övrigt. Dammsugning av soffan och vindrickning.

Påsk är det snart också, har faktiskt kommande tre helger ganska välplanerade. Det gör att jag njuter av min oplanerade tid just nu. Blir några veckor av familjesammankomster, kompisträffande och lite romantik. Blir spännande att allt ska kombineras också.

När människor jag tycker om mår dåligt har jag svårt att själv vara glad.

Jag vill bara lösa problemen åt dem men det är sällan det fungerar.

Befinner man sig i en risig situation krävs det alltid att man själv hjälper sig ur den.

En vän kan inte göra det åt dig.

En vän kan bara försöka vara just en vän.

Som vän är detta väldigt frustrerande.

Ena stunden försöker jag stötta och peppa för att nästa sekund bara vilja skrika och skaka om.

Jag har inte provat att skrika och skaka om ännu och jag hoppas att jag slipper det.

Återstår att se.

Jag har haft en väldigt bra helg. Behöver verkligen sådana här helger som bara gör mig glad. Härligt. Önskar dock att helgen kunde vara längre och att Sundsvalll låg liiite närmare hemtrakterna. Överdos på mys, helt fantastiskt ändå. Tyvärr så känns det smått jobbigt att gå till jobbet imorgon. Som vanligt beror det nog till stor del på den gamla vanliga osäkerheten som råder. Lite roligt ska det faktiskt ändå bli eftersom det är en och en halv vecka sedan jag var på sjukhuset och det blir trevligt att träffa kollegorna. En rullgardin till sovrummet blev inköpt i helgen, dock inte uppsatt. Annat kom emellan. Men inköpt är ju ändå ett steg närmare uppsatt. Eller hur? Sen blev min tv lagad, helt magiskt. Inget behov av gamla snusdosor för att staga upp kabeln längre.

Det finns nu en liten chans att jag kommer att jobba heltid inom kommunen resten av året. Det är dock rätt oklart vad det skulle innebära. Jag tänker absolut inte ta på mig att mata dyslexiutredningar. I mitt drömscenario jobbar jag som bollplank kring dyslexiutredningarna och har huvudfokus på det jag är bäst på- språkstörningar (sagt på pite-åsas sätt).

I allmänhet försöker jag hitta de små glädjeämnena i vardagen. Vad sägs om ren och skär lycka när man hittar en flaska nässpray som man inte trodde man hade när den behövs som bäst? Eller dagens favorit, lyckan när man hittar en knapp för rattvärme i kommunbilen. Rattvärme, jag vet inte hur jag levt hela mitt liv utan det. Något att se fram emot är också bra för humöret. I mitt fall just nu tanken på att någon jag tycker om kommer och hälsar på i helgen.

Ligger hemma och är förkyld. Trist men ändå ganska skönt att få vila upp sig. Har komponerat ihop en egen "det är synd om mig för att jag är förkyld" kur som jag tänkte dela med mig av. Fantastiskt gott faktiskt. Pressa en eller två blodapelsiner (krisar det funkar nog vanliga också) i ett stort glas, pressa i en skvätt citron. Riv i lite ingefära och fyll upp med hett vatten. Nu till det viktigaste, honung. Häll i lagom mycket och rör runt. Det får inte vara för lite, det ska inte vara surt. Varmt, c-vitamin som sägs vara bra och lite len honung. Try it! Ser lite blekt ut på bilden men det beror på att blodapelsinerna var mer apelsin är blod.


Har förresten också haft ett intressant samtal med min mor, man kan kalla det förarbete inför stundande påsk. Läskigt men bra.

Jag är egentligen ganska glad och nöjd med tillvaron. Om man lyckas bortse från jobbeländet. Det kommer stunder under helgerna då jag faktiskt lyckas stoppa tankarna på jobbet och just då kan jag känna mig nöjd. Sen att man knappt orkar någonting på helgerna är en annan sak. I helgen har jag lyckats ta tag i kaoset hemma, städa, tvätta, handla och laga mat. Melodifestival med nyårsbubbel och efterföljande OS blev helgens nöje. Hoppas just nu på att min pizzadeg ska jäsa. Många matlådor blir det av den. Annars är jag lite avundsjuk på vissa som har semester i veckan. Samtidigt ger det energi när andra som man tycker om har det bra. Min tid kommer, tänker nämligen ta semester hela veckan efter påsk. Visserligen brukar jag göra det men just i år hade jag tänkt spara dagar till jul, mellandagarna är inte att leka med i år. Har kommit fram till att jag just i år behöver påskledigt mer än någonsin därför tar jag min vecka och förbereder istället mig på att fira nyår i Sundsvall. Det måste väl gå det också?

Ord som beskriver nuvarande status:

-Glad
-Trött
-Förlorad kontroll
-Utarbetad
-Psykiskt instabil (klicketi-klick-klick)
-Trygg
-Enkelt
-Problemfyllt
-Problemfritt

Sa jag ambivalens?

Det verkar gå lite åt rätt håll på jobbet. Och ganska mycket åt rätt håll i mitt privatliv, känns det som. Men det brukar kunna gå både upp och ned innan det är klart.

Veckan går sakta fram, har haft onsdag sen i måndags och har torsdag idag. Ser fram emot helgen vilket man väl alltid gör, bara lite extra just den här gången. Soffhäng, sömn och kvalitetstid står på schemat. Väntar även med spänning på att få de utlovade besöken från mina kära vänner. Kan det tänkas vara dags snart?

Åter till något tungt, det tunga har verkligen fått dominera här ett tag. Intressant eftersom jag vanligtvis brukar undvika att skriva då. Inte mantec den här gången dock. Vill rikta en hyllning till en speciell katt som nu 18 år gammal har fått åka till katthimlen. Hilda, som var min systers katt från början, har varit försvunnen 4-5 månader i streck för att komma tillbaka som ingenting hänt. Hon visade sitt missnöje när matte och husse varit bortresta genom att möta dem vid hemkomsten för att vända sig om och försvinna i någon vecka. Öga för öga liksom. Hon har bott på åtskilliga adresser både i Hemavan och Tärna och sina sista 10 år i Tärnamo. Hilda visade direkt hundar vem som bestämde genom att fräsa och ge dem ett slag med tassen. Hon älskade rå köttfärs och att sitta på en egen stol vid köksbordet, stolen skulle stå skjuten tätt intill mattes eller husses stol. Hilda älskade också kattallergiker, män var även mer populära än kvinnor. En fantastiskt fin gratiskatt med mycket personlighet.

Jag känner mig lite filosofisk just nu. Inte så filosofisk som vissa filosofer vi känner men lite mer än vanligt. Själv tror jag att det beror på att det är så mycket upp och ner nu. Skit på jobbet där vi slits mellan hopp och förtvivlan och sen en hel del roligt som händer för övrigt i livet. Detta gör mig lite ambivalent, jag vet liksom inte om jag ska må bra eller dåligt. De som känner mig vet att jag kan fundera och tänka lite för mycket. Så det är nog det jag gör just nu. Glada tankar blandas med tankar om en eventuell karriär på vuxenhab. Jag är dock otroligt tacksam över att det ryms glada trevliga tankar också. Att det får plats i min mantecfyllda hjärna. Tackar en eventuell gud för familj, fina vänner och andra/ annat som gör mig glad.

Till något annat. Känner att jag har svamlat lite väl mycket i de senaste inlägget. Fick en liten släng av hemlängtan efter ett telefonsamtal i kväll. Eller snarare längtan efter fjäll och skoter. Att en dag med klarblå himmel befinna sig på ett näst intill helvitt fjäll med endast några bara fläckar är inte alls dumt. Sundsvall är just nu dränkt med snö men snön gör inte lika stor nytta just här. Det är mest i vägen eftersom det tar så lång tid att röja undan. En promenad till jobbet är nu en kamp på liv och död eftersom man måste gå på vägen. Trottoarerna är för snöröjarna i Sundsvall en avlastningsplats för snön som skottas bort från bilvägarna. Farligt tycker man i de flesta andra städer, praktiskt tycker man här.

En arbetsdag till sen åter en välbehövlig helg. Arbetsdagen imorgon är ingen vanlig fredag utan min fina väns födelsedag. Grattis K!

Just nu är det ett rent helvete på jobbet. Det är en otrolig tur att vi är ett så bra gäng som gör allt vi kan för att hålla varandra uppe, ovan ytan. Vi vet inte alls hur läget kommer att se ut om några månader. Är det några som är kvar? Vilka är kvar? Kommer jag att vara kvar? Hamnar jag på habben? Frågorna är många och det är svårt att fungera särskilt bra. Vi försöker att behålla hoppet och har absolut inte gett upp än. ManTec är ett slugt, inkompetent företag som måste ha någon koppling till ledningen i landstinget. Ingen kan väl vara så dum att man anställer ett företag som inte kan visa på någon tidigare erfarenhet att gå in och vända upp och ner på ett landsting i Sverige. Norge och Sverige må vara grannar men nog skiljer sig länderna åt.

Äh, vi överlever kanske. Och gör vi inte det så ska vi i alla fall höras när vi går under.

Förresten så har mantecs logga gett flera av oss associationer till tengil från Bröderna Lejonhjärta.

Nu känner jag mig riktigt hemma i lägenheten. Vill absolut inte flytta på mig i första taget, får jag så bor jag nog kvar länge. Har återigen haft en ganska lugn helg, mycket skönt. Trevligt sällskap men lite för många timmar på ikea och en alldeles för kort helg av flera anledningar. Det är lite instabilt på jobbet nu så jag längtar inte direkt dit. Behöver dock bara ta mig igenom två dagar, sen blir det kommunjobb där stämningen är bättre. Det är helt enkelt många tankar som snurrar i huvudet och jag försöker att låta bli att tänka jobb när jag är ledig. Försöker istället att tänka privat och jag har en del trevliga saker att fundera på. Ska bara försöka att inte grubbla sönder mig som jag brukar ha en tendens att göra. Låta bli att ställa frågan tänk om? alltför ofta. Bara njuta istället!

Kanske blev jag lite kryptisk nu och som vanligt är det medvetet. Svammel när det är som bäst.

Tänkte presentera mitt nya hem. Alltid svårt att ta bilder som gör saker rättvisa man måste uppleva det själv, men jag gör ett försök. Vyer från balkongerna kan komma till våren/ sommaren, det ser bara kallt ut nu.

Jobbigt var det men det har nog ändå gått förhållandevis bra. Förutom missödet med sängen som inte gick upp genom trapphuset. Ett Ikeabesök senare var problemet löst och jag en massa pengar fattigare. Som tur var gick det fort att sälja den gamla så nu äger jag bara en säng igen, eller två 80cm sängar för att vara precis. Börjar ha fått hyfsad ordning hemma i mitt nya hem också. Det är så gott om plats. Nackdelen (om man nu ska leta någon sådan) är att jag tappar bort saker. Måste springa runt och leta telefonen, snusdosan, plånboken och annat lättbortlagt. Hyresvärdarna har visat sig vara toppen. De (ffa. mannen i huset) hjälper mig med sådant som jag borde få fixa själv. Som att låna ut en router, koppla in den, borra upp den fint på väggen och till sist knappa på min dator så att den hittar åt routern. Toppenvärdar alltså. Har också börjat promenera till och från jobbet. Slipper nu den dödande baldersbacken vilket gör att promenaden känns trevlig och uppiggande och inte svettig och uttröttande.

Idag ska jag gå i väg till min gamla lägenhet och förhoppningsvis få städningen godkänd. Ska också se om jag får bli av med nycklarna så att den nya hyresgästen kan få flytta in på fredag som hon och jag kommit överens om.

Gott om plats är det, fritt fram för besök.

Jag är helt slut efter helgen. Tyvärr så har det inget att göra med några trevliga festligheter. Det enda sociala jag gjort i helgen är fredagens afterwork. Det som gör att jag känner mig slutkörd fysiskt och mentalt (faktiskt) är att jag påbörjat flyttstöket på allvar. Är ganska nöjd, ligger nog rätt bra till nu. Har packat, städat och slängt helgen igenom. Spisen och ugnen är färdigstädade vilket gör att mina måltider fram till onsdag och efter årsskiftet innan flytten kommer att få bestå av kalla saker. Avocadomackor och fil närmare bestämt. Blir nog att köpa någon matlåda på jobbet också. Förutom spisen har också fläkten fått sig en omgång. Köksskåpen och lådorna är tömda och rengjorda, bortsett från städskåpet som behövs ett tag till. Har packat inför jul och större delen av min garderob är nerpackad i väskor, lådor och sopsäckar. Redo att flyttas till en lägenhet med betydligt mer plats. Hade också tänkt att svänga förbi min nya lägenhet för att mäta lite men det hann jag inte med. Det känns skönt att jag har kommit så långt, det kommer ju att innebära att det bara är att börja köra saker när jag kommer tillbaka. Dessutom kommer flyttstädningen att gå rätt fort eftersom jag gjort mycket av det jobbigaste och mest tidskrävande. Fönsterna däremot, jag får hoppas på lite mildare väder i januari helt enkelt. Snart flyttar jag!

Intressant helg alltså. Verkligen. Är i stort behov av lite manikyr också, stålull sliter.

...och nu lite härlig vinterkyla. Jag känner mig genast lite gladare. Dock har jag haft lite problem med att sova i veckan men jag hoppas på bättring i kväll. Dessutom har jag nu lite lösa planer inför nyår. Planerna är lösa men går i en viss riktning. Precis som jag vill ha det. Det kan alltså bli en liten repris på förra året, det vill säga att leka husägare med V. Tror dock att vi skippar de storartade matplanerna från förra året och satsar på frisk luft och eld i kaminen istället. Blir det makaroner och korv till nyårssupé så är jag ändå säker på att vi kommer att vara nöjda.

Lördagskvällen var mycket trevlig och blev väldigt sen. Lyckades desstom tjursova lite väl länge vilket resulterade i att jag inte alls kunde sova på söndagen. Trivsam förfest med spotifybekymmer kom att sluta på Oskar med vatten som min bästa vän. Är tacksam över att min kropp beställde vattenglas efter vattenglas istället för det vanliga, GT. Fick en inbjudan till adventsfika fram på söndagseftermiddagen då jag också blev uppdaterad om lite drama som hade utspelat sig där runt 2-tiden på morgonen, dramat rörde till del också mig. Hade missat det. Min dramaradar var inte påslagen. Tror i alla fall att det borde ha lugnat sig vid det här laget, alkohol brukar kunna förstärka känslor av alla de slag.

Kvällens...
...dryck: Vatten
...mat: Avocadomacka
...ställe: Oskar
...lögn: Min bror är född, -87- eller -88
...terapeut: Delas av V och E
...citat: "Vi är ju minst dubbelt så många och ingen slåss (paus...), det är bättre chips också"

Det börjar dra ihop sig ordentligt nu, bara drygt en vecka kvar innan jag kör hemåt. Vill helst inte planera in något annat än att umgås med familjen men jag tror att jag ska hinna med att träffa några väl utvalda utöver familjen också.

Julen närmar sig men ingen snö i sikte här i södern. Eller, det snöade lite lätt igår men det var inget som låg kvar. Kändes bra att i alla fall få se nederbörd i en annan form än regn. Ser fram emot att köra hem och mötas av vinterväglag när jag kommit, vad ska vi tro, tio mil? Julledigheten är som vanligt välbehövd men i år blandas den positiva känslan med vetskapen om att en fin kollega och vän efter nyår beger sig långt bort. Närmare bestämt till skåne. Varför hon ska dit vet och förstår jag men det känns ändå väldigt, väldigt tråkigt. Försöker se positiva delar i denna flytt, kanske får man semestra lite i utlandet (nästan) till sommaren. Hur som helst, vi som blir kvar får försöka fortsätta trivas så gott det går. Det är väl baksidan med att ha det så bra på sitt jobb. När en kollega slutar försvinner också en vän. Eller försvinner gör hon inte men kommer att vara betydligt mer otillgänglig. Inga spontana sushikvällar, shoppingsällskap eller bara att sitta i samma soffa och titta på tv bara för att inte sitta ensam och titta.

I kväll är det dags för en liten utflyttningstillställning. Ingen tvekan finns om att det blir en trevlig kväll.

... med lite hjälp från mig själv som ledsnade på att det gick så långsamt och byråkratiskt till. Hur som helst så stannar också vikarien E (har flera vikarier E, måste kanske börja med ett nytt system E-83 kanske? Ser ut som en tillsats i livsmedel men det gör det ju lite roligt också). E-83 stannar alltså som "min" vikarie, förutom att det är skoj att hon stannar känns det också mycket lugnare för min del som ska fortsätta inom kommunen. Det går bra för logopedmottagningen nu.

Det flyter på bra med min stundande flytt också. Tjejen som ska flytta in i min nuvarande lägenhet vill köpa min soffa vilket gör att jag kommer att slippa göra mig av med den på annat sätt. Behöver inte ens flytta den från lägenheten. Ska höra om hon vill ha mitt övriga skräp som jag ändå tänkt slänga. Soffbordet i alla fall. Hon får det billigt just för att det är så förbannat skönt att bara lämna kvar sakerna. Ny soffa och nytt soffbord ska alltså inhandlas när jag flyttat. Var med kollegan E-81 och rekade soffutbudet för ett par veckor sedan. Hittade en som jag tyckte jättemycket om på Boom. Återstår att se om den finns kvar när det är dags för flytt och jag har kunnat mäta om den kan tänkas få plats. Kommer säkert att köpa en hel del andra nya saker också men det tänkte jag ta eftersom. Inte panikfylla lägenheten med saker som jag kanske ändå inte riktigt vill ha. Tänker passa på att njuta av utrymmet lite också.

Det har ordnat sig med allt jobbelände, eller nästan allt. Fina A kommer att stanna på obestämd tid vilket känns mer än toppen. Däremot är det rätt oklart för min del och för min vikaries del. Allt drar ut på tiden. Kommunen vill till 99% chans fortsätta köpa i ett år till. Det har de sagt i kanske en månad. Den dispensansökan som vi skickat uppåt i landstingsleden har vi inte fått svar på vilket gör att vi inte vet om vi får ta in en vikarie om nu kommunen någon gång till 100% vill köpa. Får vi inte ta in en vikarie blir det svårt att med gott samvete bara jobba halvtid. Skulle också vara bra om toppenvikarien E kan stanna men hon ser sig av förklarliga skäl om efter annat. Hur länge som helst kan hon ju inte vänta.

Ja ja, det ordnar sig säkert till det bästa, det gjorde ju det med tjänsten. Tänk fina tankar bara.